Känner mig så stolt och glad för allt stöd jag fått från vänner, "kollegor" och även mycket hjälp att min handläggare på arbetsförmedlingen. Även om jag är så himla nervös för att söka jobb så har jag bestämt mig för att gå ner och göra det idag. Nu ska jag visa vad jag går för. Jag ska vara stolt över mig själv och visa att jag har självförtroende och självkänsla. Nu ska alla få se att jag kan. The world, here i come!!

Ja äntligen börjar det gå framåt. Min lilla väg genom livet går iallafall lite framåt nu. Den är inte lika krokig längre om man ska förklara det så. Är nästan klar med mitt CV och personliga brev som jag än sålänge är nöjd med. Har skickat runt det till min handläggare på arbetsförmedlingen, min handledare på praktiken och en annan som jobbar här. Jag ska även ta med det hem så mamma får läsa igenom det. Jag ska ge det till så många som möjliigt så att det blir så bra som möjligt. Nu ska jag ha ett jobb, punkt slut. Jag ska verkligen visa framfötterna nu.

Lägger upp denna bild som jag är så nöjd med. Har även visat den i ett annat inlägg. På något vis ger denhär bilden mig hopp och tro om att jag ska klara av att komma vidare i livet.

Klicka på bilden för att förstora!  

Här är det andra inlägget som denna bild och är publicerad i. Klicka här!

Nu imorse var jag på arbetsförmedlingen och fick hjälp med mitt CV. Eller min handläggare hjälpte mig att hitta exempel på CV som jag kan gå efter. Vi pratade mycket om praktiken och kollade om det fanns några jobb lediga. Defenitivt fanns det lediga jobb men inget som passade mig. Det finns inga problem alls att jag kan få tre månaders förlängning på kommunen men hur mycket är det värt att bli utnyttjad. Räcker det jag får tillbaka av dem eller skulle jag kunna begära mer? Ja den frågan kommer gno i mitt huvud ett tag nu. 27 november är sista praktikdagen om jag inte får förlängning då.

Men om vi går tillbaka till arbetsförmedlningen, är de tillräckligt till hjälp för att hitta ett jobb? Min åsikt är ja, om man får rätt handläggare plus om man själv är framåt och verkligen vill ha jobb. Man måste visa framfötterna även där.

Men vad tycker ni?

Jag känner verkligen att både mitt namn på bloggen och layoten måste uppdateras. Men problemet är att jag inte har några idéer alls. Min kreativitet och inspiration är på noll.

Så jag undrar om ni har några idéer eller tips på hur man kan lägga upp bloggen med färger, bilder och toppheader. Har du någon bra sida att tipsa om så blir jag jätteglad för detta.

Var inne och surfade på min föredetta mentors blogg igen och upptäckte att hon även har bloggutmaningar. Jag tänkte att jag skulle vara med i den bloggutmaning som är aktuell just nu. Man ska då lägga upp en eller flera bilder på naturplatser som man gärna och ofta besöker och kom och tänka på ett foto som jag tog när jag var nere hos min morbror i sommras.

Klicka på bilden för att förstora den

Den här platsen är inte just den plats som jag gärna besöker utan det jag menar med denna bild är det öppna landskapet. Varje gång jag kommer ner till skåne så känner jag en behaglig och härlig känsla inom mig. Jag blir glad och kan bara njuta av utsikten. Att se så långt som man gör är det härliga med en sådan här plats. Jag tänker inte alls på saker som jag brukar utan bara går omkring och njuter av ögonblicket jag är i just nu. Den känslan kan ingen ta ifrån mig.

Punctumsaliens.se

Ridpasset idag var nog det roligaste på väldigt länge. Marco som han heter var väldigt arbetsvillig och hade ett bra tempo. Man märkte att han verkligen tyckte det var roligt att bli riden. Jag kände ändå att jag var tvungen att få igång han lite mer och bestämde mig för att låta han ge järnet i galoppen, så på långsidan släppte jag honom och ökade honom så mycket jag kunde. Han tyckte det var så roligt så det nästan inte gick att få stop på honom. Vi tränade även på galoppombyten och övergångar mellan skritt och trav, trav och galopp osv.

Innan jag skulle rida så kände jag att jag behövde något som motiverade mig och som skulle få mig att kämpa mer när det tog emot i musklerna. Så jag tog med mig mobilen och satte hörlurarna i öronen och lyssnade på radio. Jag trodde inte det skulle hjälpa mig så mycket som det gjorde. Jag kände hur jag ville och orkade stå ut när musklerna började ta emot. När jag hoppade av så kände jag hur nöjd och positiv jag var. Detta är sådant som hjälper mig att kämpa för det som betyder mest för mig.

Imorgon kommer jag nog lägga upp en video när Marco travar av sig själv. Detta är en väldigt effektiv och inspirerande syn. Det ser så härligt ut när han travar med huvudet nästan nere i marken och sträcker ut sig.

Fråga  >>  Vad har du som motivation för att orka kämpa för det som betyder mest för dig?

Varför tränar man inte oftare än vad man gör. Det är ju så himla skönt och roligt. Jag tränar nästan varje måndag med arobic och det är så himla kul. Vi tränar dessutom styrka och även om jag ger upp lätt för att jag inte orkar så ger jag inte upp lika lätt nu längre just för att jag känner mig så motiverad varje gång. Så idag bestämde jag mig för att åka med min kompis hem till henne och rida hennes ena häst. Det var väldigt längesen nu så det ska bli jätteroligt och att hoppa upp på hästryggen igen. Kanske det blir några skutt. 

En inspirerande och mycket kreativ dag. Jag var inne och surfade på min föredetta mentors blogg och fann mycket inspiration till hur man kan leva sitt liv lycklig och glad. Första gången för cirka ett år sedan så var jag inne på hennes blogg och kände att det som hon skrev inte intresserade mig alls och gick snabbt ut där ifrån igen.

Som alla nu för tiden marknadsför man sig genom sociala medier som facebook och twitter och detta gör även Elisabeth som hon heter. Jag har sett hennes länkar från facebook flera gånger och har blivit nyfiken. Jag bestämde mig idag för att gå in och titta lite och hittade ett väldigt intressant inlägg från en gästbloggare och denna meningen från Cecilia Kärvegård inlägg fastnade jag för direkt. 

"Du skapar din tankar, dina tankar skapar dina känslor,

 dina känslor påverkar ditt beteende och ditt agerande"

Efter att jag läst denna mening så fick jag en snabb överblick på hur jag fungerar. Såklart att detta stämmer. Har ni aldrig varit med om att man tänkt på en sak som din vän eller pojkvän/flickvän sagt och ju mer man tänker på det, desto mer blir dem orden mer än bara ord. Kanske man blir ledsen eller arg över vad man tror han/hon har sagt men i det hela har man bara missuppfattat alltihop. Men detta gör ju då att din dag ändras från jättebra till jättedålig. Du träffar andra personer och och du beter dig otrevligt och kanske ryter till osv. Men ifall man inte skulle ha tänkt efteråt på de orden han/hon sa så skulle man nog inte heller missuppfattat vad personen sa. Detta händer mig verkligen jätteofta och nu vet jag hur jag ska göra för att detta ska minska. 

Jag var verkligen tvungen att skriva till Elisabeth och berätta hur bra hon är och hur glad jag är över att ha haft henne som min mentor och lärare. Detta fick jag i respons:

"Idag när jag surfade in på min blogg så såg jag en kommentar från dig.

Jag har så svårt att förmedla i ord hur glad jag blev för det du skrev."

Detta fick mig verkligen att känna mig speciell, unik och ihågkommen. Nu var det visserligen inte så längesen jag gick ut gymnasiet men under de tre åren långa åren, har hon lärt känna mig väldigt väl och det är jag verkligen glad och tacksam för. Hon gjorde min dag bättre och kraftfull idag och jag tror även att detta kommer hålla i sig veckan ut.

Vill du själv läsa hennes blogg så kan du klicka HÄR!